av Roslagsliv | Jul 20, 2017 | Krönika, Kultur
Text: Lennart Jansson Östersjön är vårt Medelhav. I kommunfullmäktige föreslog jag att Norrtälje skulle ansöka om en vänort i Estland, då en del av Sovjet. Det blev Kärdla på Dagö. Efter frigörelsen ökade förbindelserna över Östersjön med rekordfart. Östhandelsforum knöt affärskontakter och föreningen Österled reste österut och ordnade föreläsningar i Norrtälje. Den nyligen avlidne John Chrispinsson skrev boken ’DEN GLÖMDA HISTORIEN – Om svenska öden och äventyr i öster’ och föreläste i Norrtälje. Finland liksom de baltiska staterna blev fria efter ryska revolutionen. Lenin lovade Estland självständighet ’för evig tid’ 1920. Jag och Hanna hade under årens lopp mött estländare. Därför ville vi besöka Estland så fort som möjligt. Den första resan ägde rum 1988 och följdes av andra. Några intryck. Påsk i Tallinn Vi deltog i en gruppresa och via Helsingfors kom vi med m/s Georg Ots till Tallinn. På båten hittade jag kommunistisk litteratur som prisade balternas lycka att få tillhöra Sovjet. Där stod inget om deportationer, matbrist och censur. Det tog två timmar att passera passkontrollen. Vi bodde på hotell Viru, våning 16. En regnig morgon kom våra estniska vänner dit för en stadsvandring. Vi ville börja med kaffe på hotellet men esterna tackade nej. I parken utanför berättade de att man i hotellet alltid var avlyssnad. ”Var försiktig med vad ni säjer i ert rum, sätt radion på hög volym.” I Gamla stan fick man vandra fritt och där mötte vi ständigt sovjetiska soldater på permission. I en bil utan handbroms åkte vi en kväll till en kristen samling. Eftersom de flesta kyrkorna byggts om till magasin och idrottslokaler, möttes vi i ett hem. Det...
av Roslagsliv | Feb 24, 2017 | Krönika
Jag får ofta frågan ”vad gör du där ute i leran egentligen?” och då brukar jag svara det händer mycket här ute på landet om man har en öppen blick. Så därför tänkte jag berätta lite smått och gott ur mitt liv. Vad gör han egentligen? Text & foto: Johan ”Plexus” Oldenmark Jag har bland annat varit på en underbar gala i Täby på Såstaholms slott. Det var en fantastisk slottsmiljö jag kom till på morgonen när vi skulle repa lite inför kvällens bravader. Det var en härlig blandning av artister och det var andra året som jag skulle få vara med på den här galan. Många av de som skulle uppträda ikväll var förståndshandikappade och där har vi verkligen mycket att lära när det gäller det här med värme och kärlek för det är verkligen något de kan visa. Det här gänget hade bland annat varit på roliga äventyr under detta år som har varit. De hade varit på fisketur, seglat stor katamaran, varit på äventyrsbanor på hög höjd, de har varit på restauranger och ätit god mat och kan ni tänka er, de har varit en heldag med mig på Siaröfortet och åkt båt, ätit gott, åkt vattenskidor och badat bastu och de fick träffa damen med luftiga håret, alltså vår egen Vera på fortet. Så drog galan igång. Konferencieren Gregor öppnade med filmsnuttar från alla deras äventyr. Runt 250–300 personer satt i publiken då Johannes Brost drar ett par härliga historier så att skratten dånar. Jan Johansen kliver senare in och sjunger fin stämma. Ibland sjunger han solo och ibland sjunger han med någon ur gänget....
av Roslagsliv | Maj 31, 2016 | Krönika, Roslagen
Detta ska bli så kul, att få skriva i Roslagsliv, att få dela med mig av mitt liv och mina tankar. Eftersom detta är första gången som jag skriver här så tycker jag att det är på sin plats för en presentation och hur jag har kunnat hamna där jag är. Text & foto: Anette Gustawson Jag är uppvuxen i Sandviken så jag är så att säga en riktig bruksunge. Jag har alltid älskat djur, men från början var det smådjur. Jag tyckte bönder luktade illa och betedde sig konstigt. Vid 16 års ålder valde jag naturvetenskaplig linje för jag ville bli smådjursveterinär. Det visade sig ganska snabbt att jag var rätt skoltrött. Efter ett samtal med min syokonsulent så valde jag att hoppa av och inrikta mig på att bli veterinärassistent istället. Då gav hon mig rådet att söka naturbruksgymnasiet för att år två välja djurvård. Sagt och gjort: hösten 1992 bänkade jag mig på Nytorps lantbruksskola, Arbrå i Hälsingland, livrädd för alla dessa bönder och all denna lukt. Koskräck hade jag dessutom. Redan första månaden skulle vi ut på praktik och jag hamnade på en gård i Vallsta med mjölkkor. Där och då såg jag på riktigt för första gången in i ett par koögon. Jag var förlorad. Jag var förälskad. Jag valde aldrig djurvård år två, utan det blev lantbruksinriktning. Efter gymnasiet jobbade jag två år som avbytare på olika mjölkgårdar i Bollnäs med omnejd. Jag kände att jag hungrade efter mer kunskap så valet att söka vidare till Sveriges lantbruksuniversitet var enkelt. 1997 bänkade jag mig i skolbänken igen, då på lantmästareutbildningen i Alnarp, Skåne....
