Estniska bilder

LennartJ_1707_2.tiff copyLennartJ_1707_2 1.tiff copy

Text: Lennart Jansson

Östersjön är vårt Medelhav. I kommunfullmäktige föreslog jag att Norrtälje skulle ansöka om en vänort i Estland, då en del av Sovjet. Det blev Kärdla på Dagö. Efter frigörelsen ökade förbindelserna över Östersjön med rekordfart. Östhandelsforum knöt affärskontakter och föreningen Österled reste österut och ordnade föreläsningar i Norrtälje. Den nyligen avlidne John Chrispinsson skrev boken ’DEN GLÖMDA HISTORIEN – Om svenska öden och äventyr i öster’ och föreläste i Norrtälje. Finland liksom de baltiska staterna blev fria efter ryska revolutionen. Lenin lovade Estland självständighet ’för evig tid’ 1920. Jag och Hanna hade under årens lopp mött estländare. Därför ville vi besöka Estland så fort som möjligt. Den första resan ägde rum 1988 och följdes av andra. Några intryck.

Påsk i Tallinn
Vi deltog i en gruppresa och via Helsingfors kom vi med m/s Georg Ots till Tallinn. På båten hittade jag kommunistisk litteratur som prisade balternas lycka att få tillhöra Sovjet. Där stod inget om deportationer, matbrist och censur. Det tog två timmar att passera passkontrollen.

Vi bodde på hotell Viru, våning 16. En regnig morgon kom våra estniska vänner dit för en stadsvandring. Vi ville börja med kaffe på hotellet men esterna tackade nej. I parken utanför berättade de att man i hotellet alltid var avlyssnad. ”Var försiktig med vad ni säjer i ert rum, sätt radion på hög volym.” I Gamla stan fick man vandra fritt och där mötte vi ständigt sovjetiska soldater på permission.
I en bil utan handbroms åkte vi en kväll till en kristen samling. Eftersom de flesta kyrkorna byggts om till magasin och idrottslokaler, möttes vi i ett hem. Det blev trångt och mitt i rummet satt på en säng äldre män rygg mot rygg. Alla hade tagit med sig mat, som vi delade på. De som hade det sämst, skulle denna påskkväll få äta sig mätta. Musik och sång bjöd man på i överflöd.

Ormsö – min ö
Ormsö tycker vi om. Vid första besöket var kyrkan så förfallen att man inte kunde gå in i den. Tack vare hjälp från olika håll är den nu återställd.
Så länge Maria Murman levde, var ett besök hos henne nödvändigt. Då tog hon fram cittran och sjöng ’Du hemmets jord där jag som liten lekte’. När Maria föddes, var Estland en del av Tsarryssland, hon fick leva i det fria Estland tills den sovjetiska ockupationen kom. När den avlöstes av den tyska, blev det 1944 möjligt för estlandssvenskarna att resa till Sverige. De fick lämna hus och hem. På kajen i Hapsal stod Maria Murman med sin brudkista.  Hennes man Johan hade tvingats till rysk krigstjänst och hans öde var okänt. Men den sista båten hade gått, Maria blev kvar med sin brudkista. När hon återvände till Ormsö, var hemmet plundrat. Men kistan hade hon kvar och hennes Johan kom tillbaka, sjuk och undernärd.  Maria berättade: ”Så kommo ryssarna och vi voro rädda. Vi voro tvungna att fly in i skogen.”  Chrispinsson har i sin bok återgett vad den kommunistiska tidningen Ny Dag 1940 skrev om detta: ”Svenskarna på Vormsö hälsar Stalin och den nya regimen. Folket med röda fanor och prosten ledde internationalen”. Ny Dag berättade senare om norrmännens glädje över den tyska ockupationen. Maria Murman avled den 3 februari 2004, en månad före sin 93-årsdag. Vid ett besök tog vi blommor från hennes gård och la på graven.

LennartJ_1707_2 4.tiff copy LennartJ_1707_2 5.tiff copy

Flaggan och sången
En junidag 1991 i Hapsal var det allmän flaggning och alla flaggorna bar ett sorgband till minne av junideportationen femtio år tidigare. Den ägde rum samtidigt i de tre staterna och militärer, politiker, lärare packades in i boskapsvagnar som rullade mot Sibirien. Alla estniska familjer jag mött, har anhöriga som fraktats dit, där många har fått sin grav.
I Tallinn berättade en ung estniska för Hanna och mig att hennes pojkvän var fängslad, för att han under kavajslaget burit de estniska färgerna. Förr hade detta gett kalla år i Sibirien men hon hoppades att Gorbatjov skulle ge nåd.
Sången och folkdansen bevarade den estniska identiteten under sovjetåren.  I kampen för frihet gav Sverige stöd, bland annat genom ambassadör Lars Peter Fredén.

Kärdla och Gammalsvenskby
Så fort Kärdla på Dagö blivit vår vänort, reste jag dit. Ryssarna fanns kvar och det krävdes många papper, köer och kontroller för inresa. När färjan anlöpte Dagö, ställde jag mig långt bak i den långa kön. Men jag fick gå före alla andra, varför vet jag inte. Stadsförvaltningen var inrymd i en liten stuga, kyrkans organist tog mig med till kyrkan och spelade Taube. ’Här är vi inte avlyssnade’, sa han. Dagö och Kärdla har vi i Norrtälje kunnat ge god hjälp och gör det fortfarande.

Vid ett vägskäl låg små kors, flätade av kvistar. Här började år 1781 960 Dagösvenskar att vandra mot Ukraina i hopp om bättre tider.  De 535 som nådde fram, grundade Gammalsvenskby, som kom att drabbas hårt av kommunismen. År 1929 återvände alla bybor till Sverige. Ankomsten firas varje år i Roma på Gotland. Men 240 vände 1931 åter till byn och fick uppleva Stalins utrensningar. Vid Österleds resa till Gammalsvenskby 2006 mötte vi några kvinnor som mindes 1931.

Idyll och tragik
Järnvägsstationen i Hapsal är unik med sin långa perrong, byggd för att ta emot tsaren. Här steg under kriget en liten flicka av tåget för att bo hos farmor. Hon har som vuxen gett liv åt perrongen och stadens borg i sina teckningar. Det är Ilon Wikland. Vid hamnen ligger ett annorlunda litet museum. Från november 2001 till maj 2002 broderade estlandssvenska kvinnor en tjugo meter lång bonad som skildrar viktiga händelser under tusen år. Hapsal är en idyll med gyttjebad och parker.
Det tragiska representeras av ett märkligt hus och en hamnstad. Vid kusten byggdes Villa Andropoff för eliten av ryska kommunister, en bunkerliknande byggnad med säkerhetsanordningar mot överfall. Ryssarna som kom dit, ville bedriva björnjakt, men det finns inga björnar där. Men esterna lånade en cirkusbjörn som kom cyklande i skogen! I dag är det pensionat.
Hamnstaden är Paldiski, dit man nu kan segla från Kapellskär. Fram till 1990-talet var hamnen stängd och minerad, för här låg en sovjetisk flottbas. En mer påtaglig miljöförstöring har jag aldrig upplevt. Det var så mycket dumpad olja i marken, att den täckte varje vattenpuss med ett tjockt lager. Kyrkan var ombyggd till bio- och danslokal men altartavlan  hade esterna gömt bakom en målning i Tallinn. Norrtälje har gett hjälp till nya fönster i kyrkan, och man åker där i före detta SL-bussar.
Ordförande i Österled har varit Bengt Persson, före detta miljöchef i Norrtälje. Att verka för en bättre miljö har föreningen sett som en viktig uppgift.  Paldiski har två skolor, en estnisk och en rysk. Det blev en praktisk miljölektion under Bengts ledning. Det var för övrigt första gången skolorna var tillsammans.

Share This