Jag får ofta frågan ”vad gör du där ute i leran egentligen?” och då brukar jag svara det händer mycket här ute på landet om man har en öppen blick. Så därför tänkte jag berätta lite smått och gott ur mitt liv. Vad gör han egentligen?
Text & foto: Johan ”Plexus” Oldenmark
Jag har bland annat varit på en underbar gala i Täby på Såstaholms slott. Det var en fantastisk slottsmiljö jag kom till på morgonen när vi skulle repa lite inför kvällens bravader. Det var en härlig blandning av artister och det var andra året som jag skulle få vara med på den här galan. Många av de som skulle uppträda ikväll var förståndshandikappade och där har vi verkligen mycket att lära när det gäller det här med värme och kärlek för det är verkligen något de kan visa. Det här gänget hade bland annat varit på roliga äventyr under detta år som har varit. De hade varit på fisketur, seglat stor katamaran, varit på äventyrsbanor på hög höjd, de har varit på restauranger och ätit god mat och kan ni tänka er, de har varit en heldag med mig på Siaröfortet och åkt båt, ätit gott, åkt vattenskidor och badat bastu och de fick träffa damen med luftiga håret, alltså vår egen Vera på fortet.
Så drog galan igång. Konferencieren Gregor öppnade med filmsnuttar från alla deras äventyr. Runt 250–300 personer satt i publiken då Johannes Brost drar ett par härliga historier så att skratten dånar. Jan Johansen kliver senare in och sjunger fin stämma. Ibland sjunger han solo och ibland sjunger han med någon ur gänget. Jag har fått äran att dela ut lite priser och medaljer och berätta lite tokigheter ur mitt liv. Annika och Mette Herlitz sjöng och spelade. Det blev också uppträdande om hur man monterar en cykel och många duetter tillsammans med Jan. På slutet drog de igång sin egen låt ”Svart pist” med musiker från Robert Wells band. Det svängde så bra så helt plötsligt stod vi där alla och hoade och tjimmade. Det var skönt att se så mycket värme kärlek och gemenskap på en och samma plats samtidigt. Längtar redan till nästa år.
Jag har även varit på Tyresö gym och pratat lite om det här ämnet träning och kost. Som på något sätt bara blir knöligare och konstigare tycker jag. Snart finns det nog fler experter än det finns utövare. Vi var nog alla överens om att det enkla verkar ha blivit det svåra. Mat och potatis och träna när det passar dig, när det känns sådär lite lagom, det är nog bäst? Så att inte utseendet blir viktigare än hur man mår.
Det har även varit barnkalas. Vi tog oss alla till Marholmen för att tio stycken glada och busiga knattar skulle få fira av sin vän. Ett fantastiskt ställe med en otroligt fin miljö mitt i skärgården men vi skulle ner i källaren. Det blev pilkastning, basket, frågetävlingar, maskerad och självklart då korv och tårta (inte samtidigt). Men sumobrottningen var nog det som blev mest populärt. Så mycket skratt var det länge sen man fick höra. Alla såg vi ut som nyjästa jättestora bullar.
Och så kom den där underbart fina soliga vinterdagen också. Hon dök liksom upp. Den ska vi ta vara på tänkte jag. Ner på isen! Ut med grillen, trasmattor och bänkar, stolar och parasoll och ett par bord och lite kuddar så klart. Sen ringde jag runt och frågade våra grannar om de ville komma över på en varmkorv och snacka lite skit. Till slut så blev vi ett par stycken Solveij och Urban, Storemma och Lillemma och mamma stod där också helt plötsligt. Medan jag grillade korv så delade jag upp lagen inför vår hockey match. Materialet bestod idag av två hockeyklubbor, en bandyklubba, en golfklubba, en sopkvast och till puck tog vi en tomburk. Det blev en sån där dag när verkligheten blev sagolik.
Mitt i allt det där helt plötsligt så ringde det en dam som jag har träffat förut som undrade om Plexus ville vara med i en bok. Hon tycker att han skulle passa som person i denna barnbok. Ingen vart väl gladare än jag så nu är boken på gång och den kommer heta Elon, Plexus och de gömda hundarna, det är väl i alla fall toppen.
Månadens eloge vill jag ge till en fantastisk tjej på Fridströms buss. Hon ställer alltid upp och är alltid på bra humör, hon vill verkligen så väl det bara går. Tack Marie för att du alltid finns för Plexusvänner gänget!
/Johan Oldenmark
www.plexusvanner.se
www.oldenmark.se
